Gikt är en form av artrit. Gikt kan orsaka svår smärta, svullnad och rodnad i lederna. Överskott av urinsyra, en avfallsprodukt från kroppen, kan orsaka gikt. När puriner bryts ner bildas urinsyra. Puriner är ämnen som finns naturligt i kroppen. De finns i vissa livsmedel, t.ex. kött, fisk och skaldjur.
Njurarna tar normalt bort urinsyror från blodet. Njurarna eliminerar sedan urinsyran från blodet genom urinen. Urinsyra kan ansamlas i kroppen om den inte avlägsnas från njurarna eller om det är för mycket. Urinsyra kan ansamlas i kroppen och bilda små kristaller runt eller i lederna.
Giktattacker börjar ofta med plötslig smärta och svullnad i lederna. Gikt kan drabba vilken led som helst, även stortåen. Det kan kännas varmt runt leden. Rödare hud kan förekomma runt leden.
Giktattacker försvinner vanligtvis inom en vecka. Ett angrepp kan återkomma. Attackerna kan bli vanligare och vara längre med tiden.
Gikt kan bli ett problem om den inte behandlas. Med tiden kan urinsyraavlagringar (s.k. tophi) bildas under huden. Gikt kan också orsaka skador på lederna om den inte behandlas.
Gikt är den vanligaste formen av artrit. Gikt är vanligare bland män. Gikt är vanligare hos män än hos kvinnor efter klimakteriet.
Diagnos av gikt
- Mikroskopiska undersökningar av ledvätska
- Ibland krävs särskilda röntgen- eller ultraljud.
Gikt diagnostiseras ofta av läkare utifrån specifika symtom och en noggrann undersökning av de drabbade lederna. Dessa symtom tyder på gikt.
- Podagra är plötslig svullnad, smärta och rodnad i stortån.
- Inflammation i vristen återkommande
- Historia av spontana och plötsliga attacker tidigare.
Gikt kan leda till höga nivåer av urinsyror i blodet hos många människor. Vid akuta attacker kan dock urinsyranivåerna i blodet vara normala. Höga nivåer av urinsyra i blodet kan orsakas av många saker, inklusive giktattacker. Blodprov kan inte ensamt diagnostisera problemet.
Gikt kan diagnostiseras genom att urinsyrakristaller upptäcks i ett nålprov från toppfen eller ledvätska (ledpunktion), som sedan undersöks i ett speciellt polariserat mikroskop.
Röntgenbilder kan avslöja ledskador eller förekomst av tophi. För att upptäcka urinsyraavlagringar kan läkare utföra speciella ultraljud eller datortomografi.
Gikt kan efterlikna andra typer av artrit och ibland förväxlas med dem.
Behandling av gikt
- Smärtstillande medel för att minska svullnad och inflammation
- Vila, immobilisering med skenor eller is i den smärtsamma leden.
- Viktminskning och kostförändringar för att sänka urinsyranivåerna kan hjälpa till att förebygga framtida attacker.
- Förebyggande medicinering för att minska inflammation på grund av kristaller
- Den mest effektiva behandlingen av gikt är att använda läkemedel för att sänka urinsyranivåerna. Det kan dock ta tid att lösa upp alla avlagringar.
Behandlingen av gikt har tre mål:
- Den akuta inflammatoriska attacken kan behandlas
- Förebyggande av framtida attacker
- Minska urinsyrorna i blodet för att förhindra att urinsyra ansamlas i vävnaderna.
Vilka faktorer ökar risken för att utveckla gikt?
Gikt är inte säkert känt. Gikt kan orsakas av en mängd olika faktorer. Gikt är vanligare hos dem som har haft gikt. Gikt kan också orsakas av övervikt.
Giktattacker kan utlösas av vissa mediciner som ökar mängden urinsyra i kroppen. Aspirin och vissa typer av diuretika (piller som hjälper dig att urinera) är två exempel. Informera din läkare om eventuella mediciner som du tar och rådgör med din läkare innan du slutar använda dem.
Giktattacker kan också utlösas av vissa livsmedel och drycker.
Rött kött som nötkött, lammkött och griskött samt organkött (t.ex. lever och njurar).
Skaldjur och fisk (särskilt ansjovis, skaldjur och sardiner).
Livsmedel och drycker med hög fruktosmajssirap (t.ex. godis, kex, sötade drycker och saft).
Alla typer av alkohol, inklusive öl, vin och spritdrycker.
Hur kan gikt diagnostiseras?
Det kan vara svårt att avgöra om någon har gikt genom att titta på symtomen. Liknande symtom kan också orsakas av andra typer av artrit. Din läkare kan hjälpa dig att diagnostisera gikt.
För att fastställa mängden urinsyror i blodet kan du göra ett blodprov. För att kontrollera om det finns urinsyrakristaller kan du ta ut lite vätska från de drabbade lederna med en nål. För att undersöka lederna kan man göra en röntgenundersökning eller ett ultraljud.