Torr mun eller torr hals, även kallad xerostomi, är ett fenomen av uttorkning av munhålan som förklaras av en minskad salivsekretion. Vilka är orsakerna till en torr eller pastös mun? Varför uppträder denna känsla främst på natten?
Definition: Vad är muntorrhet?
Xerostomi, eller syndromet torr mun, är en term som används för att definiera en känsla av torr mun. Det beror inte nödvändigtvis på minskad salivsekretion, hyposialia, eller till och med på avsaknad av salivsekretion, asialia. Men i vilket fall som helst är det bästa sättet att behandla det att använda naturliga huskurer. Se här för de bästa: Torr munhushållning.
Associerade symtom
Vanliga symtom är: muntorrhet, kladdig, på natten, intensiv törst, dålig andedräkt...
Förutom känslan av muntorrhet åtföljs xerostomi av en känsla av muntorrhet (särskilt på natten), intensiv törst, svårigheter att tugga och svälja samt svårigheter att tala. I vissa fall leder det till svårigheter att upptäcka smaker och ett förändrat luktsinne, bildning av smärtsamma sprickor i munnen eller i läpparnas hörn, större känslighet för utveckling av bakterier eller svamp (särskilt om munnen och tungan är vita eller svarta) och för bildning av håligheter eller tandköttsinflammation. Slutligen kan dålig andedräkt (eller "halitosis") förvärra obehaget.
Orsaker: varför denna torra munkänsla?
Flera olika mekanismer kan påverka minskningen av salivproduktionen:
- brist på vattenförsörjning,
- mer eller mindre omfattande förstörelse av spottkörtlarna eller störningar i deras funktion,
- Intag av vissa mediciner (antihistaminer, anxiolytika, antidepressiva och neuroleptika, diuretika, vissa analgetika, antiparkinsonianska medel, kramplösande medel, antihypertensiva medel, kemoterapier mot cancer...).
- Kroniska sjukdomar, t.ex. Gougerot-Sjögrens syndrom, en autoimmun sjukdom som orsakar torra ögon, mun- och könsslemhinnor. Detta tillstånd förekommer främst hos kvinnor mellan 40 och 60 år, antingen ensamt eller i samband med andra autoimmuna sjukdomar (reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus etc.).
- HIV/AIDS,
- diabetes,
- kronisk njursjukdom,
- sköldkörtelproblem,
- Alzheimers sjukdom
- Stress
- Graviditet,
- Rökning,
- Strålbehandling av huvud och/eller hals,
- Kirurgiskt avlägsnande av en eller flera spottkörtlar.
Diagnoser och behandlingar
Diagnosen muntorrhet är lätt att identifiera genom att undersöka munnen. Den upptäcks efter patientens klagomål eller vid ätstörningar hos äldre personer som inte uttrycker sig så mycket. Om man misstänker en läkemedelsorsak, otillräckligt vattenintag eller någon annan reversibel orsak är behandlingen enkel. Vid ihållande eller misstanke om spottkörtelpatologi kan tester utföras för att kontrollera att spottkörtlarna fungerar som de ska. Detta kan vara ett bildtest (röntgen, ultraljud eller sialo-endoskopi) eller, mer sällan, en biopsi av en körtel. Den kräver vanligtvis ingen behandling och försvinner av sig själv.
Munhustorrhet kräver i allmänhet ingen behandling och försvinner av sig själv. God vätsketillförsel, munhygien och rökavvänjning är viktigt. Om en patologi identifieras krävs behandling av denna, om den finns tillgänglig (även om det rör sig om ett läkemedel).
Naturläkemedel
För att undvika muntorrhet på natten är det ibland lämpligt att placera en luftfuktare i sovrummet och undvika att somna med öppen mun. Användningen av en kryddnejlika kan vara användbar vid tandvärk, medan man väntar på att bli behandlad av en tandläkare.
Medicinering
Olika parafarmaceutiska produkter som fungerar som salivsubstitut, smörjmedel eller fuktgivare kan föreslås för att motverka otillräcklig salivsekretion. De är baserade på ingredienser som glycerolestrar, karboximetylcellulosa, povidon eller hyaluronsyra och finns i form av geler, sprayer, munsköljlösningar eller tuggummi. De kan ge lindring under en kortare tid.
I vissa fall kan man föreslå ett salivsubstitut med en sammansättning som ligger nära saliven eller ett läkemedel baserat på anetholtrition. Pilokarpin, som stimulerar salivproduktionen, är reserverat för behandling av muntorrhet vid Gougerot-Sjögrens syndrom (vid ineffektivitet av lokala behandlingar) eller vid strålbehandling av huvud och hals.
Förebyggande av muntorrhet
För att förebygga muntorrhet i fall där orsaken inte är medfödd eller beror på Sjögrens syndrom behöver du:
- god hydrering,
- god munhygien och regelbundna tandläkarundersökningar.
- Var noga med att sluta röka och tugga tuggummi,
- suga på sockerfria godis, glassbitar eller sorbetpinnar för att stimulera spottkörtlarna (om de inte längre fungerar).
- Skölj munnen flera gånger (särskilt innan du äter) och fukta den med en sprayflaska.
- Drick inte söta eller sura juicer och vätskor, eftersom de främjar karies.
Några råd
Om du lider av muntorrhet ska du inte tveka att borsta tänderna regelbundet med fluortandkräm eller använda en munskölj med fluor för att förebygga karies. Det rekommenderas att undvika söta eller sura livsmedel och drycker för att förebygga karies. Regelbundna besök hos tandläkaren är nödvändiga för att upptäcka och behandla infektioner som lättare kan uppstå.